lördag 20 augusti 2016

LÖK & SHOPPINGLISTA









Plockade upp löken från landet och skall lägga på tork. Då räcker det ett halvår ungefär innan man måste komma ihåg att köpa lök på affären också. För det där med att komma ihåg är så jobbigt. Typ förfärligt jobbigt. Min hjärna har inte den kapaciteten för sådana saker. För att garanterat komma hem med allt man förutsatt att man ska ha måste jag skriva upp det på min hand. Lappar funkar inte eftersom att jag aldrig kommer ihåg att ta med dom. Att skriva i mobilen funkar till femtio procent, men oftast glömmer jag att jag antecknat där i eller så orkar jag inte ens ta upp den. Ja, jag vet att jag är latast i kommunen, men ibland ids man bara inte. Och att köra den gamla klassikern med att lagra shoppinglistan i sin hjärna har vi ju redan konstaterat att det inte funkar. Något som jag dock aldrig glömmer att köpa är choklad. Inte ens när det är med på min lista så kommer jag på att jag måste ha det. Och om jag satt det på "inte köpa lista" så hade jag troligtvis köpt dubbelt upp. Snälla hjärnan kan du för hel*ete glömma att jag gillar choklad. Tack på förhand liksom. 




ha de fint

onsdag 17 augusti 2016







Hoppas ni alla har en fin dag själv sitter jag här i självömkan över min handled som återigen irriterar mig. Vet ni hur svårt det är att använda vänster hand till allt som tidigare gjorts av dess bättre kollega. Jag klarade inte ens av att låsa upp en simpel dörr med nyckel. En nyckel! Och jag är rastlös. Uttråkad. Dödens trött. Och precis nu bestämmer jag att jag struntar i att den där kroppsdelen strejkar. Jag måste göra något. Så jag åker till mor och hjälper henne. Hon gillar iallafall mitt sällskap (hoppas jag). Dock ansåg hon igår att jag var för pessimistisk och negativ. Så bäst jag skärper mig. 






ha de bra


söndag 14 augusti 2016

THERES SOMETHING IN YOUR EYES









"Talk to me softly
Theres something in Your eyes

Don't hang Your head in sorrow
And please cont't cry

I Know how you feel inside i've
I've been there before

Somethin's changing inside you
And don't you know"







Guns and roses
Don't cry

måndag 8 augusti 2016

UTE PÅ VÄGARNA








Min första jobbdag avklarad och jag klagar inte. Känns så gött att komma tillbaks. Idag hade jag också fått uppgiften att följa med (vara chaufför alltså) och hämta en moped som sonen skulle köpa i Vetlanda. Det tog sin lilla tid och vi var absolut tvungna att stanna vid ett pokemongym och åka runt och hämta pokemon i Vetlandakommun. Fast trots det, pokemon hysterin då, så hade jag jätte trevligt och det är så härligt att kunna få tillfälle att umgås med den stora sonen. Han är ju inte riktigt med så mycket längre då dom har ett eget liv utanför familjen som man måste respektera. 

Jag körde en bil som var högerstyrd (säger man det tro?! så jäkla novis om allt som rör bilar. Bilen har iallafall ratten på högersida vilket innebär att man växlar på vänstersida) och det är sjukt ovant. Man började liksom söka efter växelspaken med högerhand varje gång typ. Det funkade ju, men inte riktigt min grej alls. Men jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag gjorde det och gjorde det jävligt bra om man frågar mig, men frågar du sonen så får du nog något annat svar. Han anser att jag är en usel bilförare. Fattar inte alls vad han menar hehe. 






men kram på er iallafall

söndag 7 augusti 2016

STJÄRNDAMM








Nu kommer den... baboom liksom, min förträffliga bokrecension. Var ju ett tag sen så jag är kanske lite ringrostig, men jag hoppas att ni har tålamod med mig.




Sandras Förträffliga Bokrecension


Nu har jag lyssnat klart på Lars Wilderängs bok Stjärndamm. Det är tredje delen och jag antar att det inte är den sista. Hade glömt bort lite hur den andra delen slutade, men man kom lätt in i boken och den är sjukt spännande. Jag gillar ju inte sci fi teman, men alltså den här boken gjorde att jag totalt struntade i den regeln. 

De tidigare böckerna handlar om vad som händer med ett samhälle när all el utplånas. Hur vi slungas tillbaka och tvingas leva som vi gjorde för typ hundra år sen. Och då är det inte storstadsborna som klarar sig längst. Noop. Sen när samhället sakta återuppbyggs efter x antal år och det har blivit lite jäkla ordning och reda igen så visar sig the bad guys, dvs de som utplånade elen, och dom är inte trevliga. Det är sexbeningar, zoombies och vampyrer. Vem tusan vill möta sådana på sin tysta och fridfulla skogspromenad. Man får i boken följa båda den goda och onda sidan och jag var helt fast alltså. Karlsborg näms. Bara det ger den lite mer poäng här inne. Tänker inte skriva mer får då avslöjar jag troligtvis för mycket. Men alla delarna är så värda att lyssna på.



Nu ska jag dra till stallet




ha de

lördag 6 augusti 2016

MAN SKA INTE SLITA UT SIG








Man brukar säga att det började bra iallafall, men de är tveksamt om jag kan säga det här. Att sätta upp tre stolpar och tre överliggare tog alldeles för lång tid och resultat var väl inte det bästa, men jag ska inhandla lite klätterväxter så kommer det aldrig synas. Hela trädgården är en djungel just nu och jag behöver bli lite sträng mot den. Den har blivit förvildad. Jag har inte gjort mitt jobb alls. Gick nog troligtvis på semester från trädgården med. Skärpning alltså. 

Men till mitt försvar för hur långsamt det gick så var jag tvungen att måla allt innan jag satt upp det, hur tråkigt och omständigt var inte det. Och jag lovar att det där vattenpasset jävlades med mig. För det var så rakt när jag måtta och sen så fela det på typ centimetrar. Och när den hade lurat mig för fjärde gången (var tvungen att såga med en vanlig såg... för hand...tre gånger) så tänkte jag bara, så snett och så vint och så charmigt. It´s a keeper. Jag var verkligen inte lat. Verkligen inte irriterad. Verkligen så noggrann. 

Och sen när jag var helt speedad och på g så tog virket slut. Min otur. Fast ska såga sånna där snegrejjer imorgon så det passar in på den andra pergolan. Och muren, den ska verkligen inte se ut så där, men Rom byggdes faktiskt inte på en dag. Jag har haft semester sa jag ju. SEMESTER. Då är det ju typ kriminellt att jobba. 





ha de fint

KOMPLICERAT MINSANN








Just nu är mitt huvud fullt av saker som virrar omkring däruppe. Shit, det är hemligheter som absolut inte får sägas, det är tankar som inte får komma ut och det är livet. Livet som man bara har ett av tydligen, dock undrar jag om det är sant då jag är säker på att jag levt minst ett liv innan, och det där livet ska ju levas så jäkla bra. Och jag vet att det inte ska vara svårt, men om det inte är svårt så är det komplicerat. Kan vi säga det iallafall. Att det är komplicerat. Fast allt är ju komplicerat så det är väl inte konstigt om det är livet också är lite så. Och om man som jag inte klarar av att ha för mycket fritid utan att slöa ihop totalt så kommer alla dessa tankar. Och tankar är ju typ det värsta som finns. Man ska inte övertänka allt. Bara köra på. Och på måndag börjar jag att jobba igen och det känns faktiskt bra. Semester verkar heller inte vara min grej. Dock har jag älskat alla dessa sovmorgnar. Och sena kvällar/nätter. Det kommer jag sakna. Så hej till jobblivet igen och hejdå semesterlivet.





kram

fredag 5 augusti 2016

DET ORDNAR SIG








I början av veckan var vi ju på Minizoo och klappa de söta små djuren. Tyvärr skulle marsvinen vila så det blev inget mys med dom. Och det är det mina barn gillar mest. De söta marsvinen. Och jag med. Dom är så söta så hjärtat smälter. Funderar alltid en kort sekund (bara funderar) om man bara skulle stoppa en innanför jackan och springa därifrån. Fast förnuftet säger mig direkt att djur, det har vi så det räcker. 

Ska byta om och se om jag kan göra lite nytta innan det är dags att hämta Myran på kalaset igen. Det är ibland en hel åkande alltså. Imorse var vi typ över hela kommunen och delade ut hennes kalasinbjudningar. Alltid i sista minuten eftersom kalaset redan är på onsdag. Varför ändra något, varför planera i god tid, varför behöva stressa??? Ja, varför egentligen. Varför kan jag inte göra om och göra rätt? Svaret är lika enkelt som frågan är svår. Jag är totalt värdelös på sånt. Min hjärna vet inte vad "i god tid" betyder. Den har bara upplevt, skynda, skynda, stressa, stressa. Och den klassiska frasen, det ordnar sig och fint folk kommer sent. Och det gör det ju oftast. Allt ordnar sig, men jag ska försöka att jobba på det där med att planera in min tid bättre. Nä, nu måste jag skynda mig om något ska bli gjort. 






ha de fint

torsdag 4 augusti 2016

MÅSTE BLI BÄTTRE







När man inser att man måste fixa ett bättre objektiv till kameran så man kan fota mer. Älskar ju dessa bilder som kommer av spontana utflykter. Och min Myra. Hur många kort har jag inte på henne. Hon är så lätt att fota. Allt blir liksom fint. Dom andra två har inte lika mycket tålamod eller intresse. 



Har fortfarande sjögung, fy tusan alltså. Känns som man vart med om en riktigt brakfest. Fast i detta väder så var det helt ok att vara lite up side down. Imorgon är min sista semesterdag och då ska jag fortsätta med pergolan. Det har bara tagit ett år att börja. Jag är verkligen inte seg. Bara lite trögstartad. Eller ganska mycket. Ok, väldigt mycket. Men imorgon då ska det synas lite resultat. Och jag ska rama in Håkan också. Fin fina Håkan. 




kram








Vet ni vad?! Sjöliv vet jag heller inte om det är Sandras liv. Listan på saker jag don´t like very much blir så mycket längre för var dag. Igår skulle vi bara åka ut med båten för att grilla och umgås vid omboöar, men det var ett äventyr i sig den där kvällen/natten. Becksvart Vättern, inga lampor, grund, regn och blåst och en liten Lovis som sov igenom hela skiten. När vi kommit till bryggan och lugnare vatten klockan halv ett på natten var jag och stora sonen helt dyblöta av regnet. Dom andra var lika blöta och det var många lättade suckar när vi väl var fast på bryggan. Inget jag vill göra om. Fast även fast det var lite turbulent där ett tag så mös vi ner oss i ruffen i den stora "sängen" som fick plats med fyra barn och två vuxna och ett antal sovsäckar, täcken och kuddar. Sov ändå rätt bra.

Hemturen nu på dan var inget roligt för en åksjuk mamma och hennes ynkliga barn (japp, dom har alla fått min värdelösa åksjuka) och nu jag sitter här och har sjögung. Nä, någon kaptens fru blir jag nog aldrig. Tack och lov att jag inte levde på 1800 talet och tvingades utvandra till Amerikat. Ja hade varit den första som dött eller frivilligt slängt mig i sjön.


Nu ska jag snart utfodra mina fågelungar med lite tacosoppa. regnet öser ner och hundarna vill inte ens vara ute. Sa någon svensk sommar?! Fast ändå är det rätt mysigt att höra regnets smatter på altantaken. Blir till att hyra en film och mysa ner sig ikväll. Ett filmtips är London has fallen. Spännande som tusan och jag somna inte. Var inte ens i närheten. Då vet man att det är en bra jäkla film alltså. En mindre eller helt sagolikt dålig film var Hail Caesar. Orkade inte ens se klart den och då hade jag hyrt den. Så undvik den. Måste dra.



ha de fint