tisdag 20 februari 2018

NÄR INTE ALLT BLIR SÅ BRA








Så fick jag ju världens bästa ide att måla om köksön grå bara för att typ se hur det skulle se ut om jag måla om hela köket grått. Tur jag inte gjorde det. Det blev inte bra. Inte bra alls. Kände det direkt att just denna ideen var kass. Barnen bara stirra på mig och sa att det får jag fixa tillbaka innan pappa kommer hem. Ja, det var rätt fult. Passade inte alls in till våra hemska bänkskivor. Men då kom jag på idee nummer två. Ja, jag har ett huvud fullt av värdelösa ideer fast en del är faktiskt rätt bra. Bara så ni vet. Iallafall så beslutade jag att plocka bort köksön och det var inte jobbigt, men sjukt tråkigt. Allt skulle ju bäras bort och jag hade inte ekonomi till att betala för att någon annan skulle göra det. Så det var bara att traska fram och tillbaks i snön. Och sen var allt borta. Bar tillbaka mitt bord, snodde mattan från altan och lite stolar så har vi ett matbord. Blev inte alls så jag tänkt, men det duger. Funderar på att klä in skivan till bordet i plåt eller byta brädor då den har slagits sig. Nya stolar hade varit fint, men nu är jag ju inte den som slösar i onödan så jag tar det jag har. Heter numer Snål i andra namn. 


Är så taggad på våran Göteborgstripp och super taggad på utgång på fredag. Längtar. Ja detta får man längta till. Typ bara en dag kvar och sen så är det roligheter. Måste boka tågbiljetter. Tvätta upp kläder. Städa. Och längta ännu mer.


Fick hem en bikini igår som jag hade beställt efter att jag sett den på en annan tjej. På henne var den så fin. Så ja klicka hem den och provade den och väntade på den där bikinikroppen som skulle komma bara man hade en kropp och en bikini. Den kom aldrig. Och jag känner att det där talesättet ska jag inte gå på något mer. Så nu gjorde jag dom där 100 squatsen i onödan. 





ha de

måndag 19 februari 2018

KANSKE













Hur man mår innerst inne är inget som jag reflekterar utåt. Eller inget jag fokuserar eller reflekterar över för mycket. Typ väldigt sällan. Visst, det skaver alltid. Inget glöms. Inget någonsin. Aldrig. Men sådant jag inte kan lösa eller hjälpa finns det ingen glädje att grubbla över. Jag mår inte bättre av det iallafall. Så jag är den där glada. Den som aldrig är sur. Den som pratar för mycket. Den som bara vill ha en bra stämning. Vill inte att någon ska må dåligt. Fast innerst inne kanske jag bara vill be alla dra åt helvete. Kanske säga elaka kommentarer som ni bara ska ta och svälja och le. Kanske jag vill ge igen och leva mitt liv. Kanske. Kanske gör jag det. Kanske gör jag det inte. Men bara för jag är glad betyder det inte att jag är dum. Och bara för jag ser glad ut betyder det inte att jag är det. Och kanske är jag glad för att jag vet hur det känns att vara ledsen och vill inte att du ska vara det. Japp. Kanske

fredag 16 februari 2018

EN SAMMANFATTNING AV VECKAN SOM GÅTT









Jag som skulle vara duktig och blogga ofta. Gick ju sådär. Eller ja rent åt helvete faktiskt. Men då börjar vi bara om liksom. Jag bryter ju mina löften varje dag typ så jag är van. Förra veckan trodde jag seriöst att jag hade sagt upp min relation med choklad helt då jag kände mig så stärkt i mitt beslut. Jag hade fått nog. Fått nog för längesen. Så jag sa liksom, nu får det räcka, ingen mer choklad. Gick jättebra. Jag gick ut och gick och pysslade med lite annat och sen så städade jag lite i lådorna i köket och då hade någon gömt en chokladkartong där och jag bara, Å choklad, fy vad gott och trycker i mig två stycken direkt. Seriöst, det hade gott max fyra timmar. Fyra timmar hade mitt braiga beslut varat. Och det var som om min hjärna aldrig någonsin hade hört talas om det där beslutet vi gemensamt fattade för max, max fyra timmar sen. Vi var ju så rörande överens. Jag menar, hur är det möjligt! Känner mig som Patrik i Svamp Bob Fyrkant varenda dag. Lika blåst. Lika hjärndöd. Fast sjukt underhållande. Kanske inte är något negativt trots allt. Finns inget negativt som inte kan bli positivt. Dagens visdomsord. 



Veckan som gått har varit trist, långtråkig och sjukt oskojig. Jag har varit sjuk. Hatar det eftersom hela min kropp kliar av att få göra något och när jag sen kan börja och göra något så fattar jag lite väl överilade beslut. Som att måla om köksön grå. Såg för bedrövligt ut till bänkskivan. Suck. Bara att ta till plan B. Ta bort köksön och sätta in ett köksbord igen. Någon kommer bli så arg fast är man borta så får man liksom skylla sig själv. Man kan inte släppa mig lös så här. Så egentligen är det inte mitt fel om han tycker det var ett dåligt beslut eftersom han inte var här och stoppa mig. Så än en gång är jag fri från skuld. Underbar känsla det där med att alltid kunna hitta en syndabock för mina egna misstag. En liten talang jag har. Somliga skulle nog inte kalla det talang utan dålig karaktär, men vem lyssnar på dom. Har hört att man ska tro på sig själv. 





Semmeldagen eller Fettisdag har ju vart. Jag skippa semlan. Har ätit way to många redan. Den här kroppen klarar inte mer detta året. Inte ens den där nutellasemlan som lockat ett tag. Definitivt stängt på semmelkontot. 




Alla Hjärtans Dag passerade också obemärkt. Jag fick inga hemliga blombud eller ens ett kort av barnen. Må jag vara den mest oälskade människan i världen? Är det karman för min dåliga karaktär? Bör jag gräva ner mig? Nää, vem vill egentligen ha blommor? Bara bökigt med att snitta om och hitta en vas som passar och sen så luktar vattnet äckligt efter ett tag när man glömt bort dom och så måste man slänga ut skiten på komposten som jag för övrigt inte har, men på min skräphög som är två mil bort bakom huset, i snön! Nä, det är ju bara så jobbigt. Och choklad är ju liksom inte ens gott längre. Så vem vill ha en chokladask liksom. Så beiget. Och jag hatar gelehjärtan. Och så är det lite cheezy. Fick förresten en ask gelehjärtan av en lastbilschaufför på mitt förra jobb på Alla Hjärtan Dag en gång och jag bara, ehh tack. Mumsigt värre. Jag fick ju bjuda bort den till resten av personalen. Men jag kommer ihåg att han var väldigt trevlig och det måste han tyckt jag med var. Trots min dåliga karaktär. Äh, den är nog inte så dålig trots allt.




Dagen efter den där hysteriska kärleksdagen så lyxade jag och mina hjärtan till på jordgubbar och smält choklad och hade det rätt mysigt. Och ett besök hos mormor som bjöd på mat. En bra torsdag helt enkelt.








Måste sluta, ha de





måndag 12 februari 2018

JOTEX NI ÄR JUST NU HELT GULD









Finns det något med denna bilden som inte är perfektion? Trappans form och räcke är sjukt fina och detaljrika. Kuddarna är färgrika. Puffen vid högra sidan är magiskt fin och hunden är precis den rasen jag skulle vilja ha någon gång i livet.











Dagbädden har jag sett förut, men inte just i den färgkombinationen. Gillar ju egentligen inte den där terracott/aprikosfärgen på väggarna efter som jag får en flashback till tidigt 2000 tal och då råkade jag älska det vilket senare jag har fått ångra. Men det jag skulle säga var att till det här så tyckte jag det var riktigt fint nästan perfekt. Att låta kläder hänga framme är briljant. Det ger det där extra till inredningen. Kanske dock inte en sliten fleecemorgonrock som sett sina bästa dagar för femton år sen, men what the hell liksom, den ger nog den där hemtrevliga känslan med om man bara placerar den "slarvigt  rätt. Gardinerna är inget jag skulle köpt, men än en gång så funkar det så brilijant här. 













Alltså guldskåpet! Bara att sluta dreggla och skriva upp på en önskelista. Skåpet, blommorna, spegeln, statyn och allt är så jäkla mästerligt ihopsatt. 








alla bilder från Jotex







Och så puffen igen. Ser ni att den har allt man kan önska sig. Grön, sammet, fransar och stor. Jag dog lite när jag såg den och vi fick direkt en sån där connection kände jag. Jag bara måste ha den. Frågan är bara vart den ska få plats. Ute i biblioteket kanske? Brilijant. Problemet löst. Nu fattas bara pengarna. Lite svårare att lösa, men säg något som är omöjligt. 


Jag vill ha huset som dom har fotat i och ge mitt största tack till stylisten som har fått mig att bli lite knäsvag av dessa bilder. Dagens bästa känsla. 










kram

fredag 9 februari 2018

DIY SÄNGGAVEL







Gjorde ju klart en sänggavel till lillebror i måndags. Jag hade ju gett mig på att göra en för några år sedan till Myrans rum, men trots att jag läste alla DIY förklaringar om hur man gjorde så gick det åt helvete och jag blev rätt sur. Eller sådär förbannad då man inte ens orkar slösa någon mer energi på föremålet utan man bara säger fine liksom. Va sådär ful och oklar då. Jag bryr mig inte. Så efter att jag gjort ett stort hål i tyget då jag försökt pricka in ett hål med en liten nål in i ett hav av skumgummi så gav jag upp. Jag ställde upp den och satt en tygblomma över och kände att det dög. Det dög så fruktansvärt mycket. Det dög så mycket att jag inte alls blev irriterad varje gång jag såg den där hemska, förlåt fina, gaveln. 

Men jag bestämde mig nu för att jag skulle försöka igen. Så jag byggde på "ben" klädde allt i skumgummi. Häfta på det hemska tyget med hål igen och mätte ut vart jag ville ha hålen och så skruvade jag in skruvar med en sån där rund platta på. Mycket smidigare, men baksidan kanske blev något av en krigszon, men vem ska se den. Ingen kommer se den. Nobody. Ever. Sen på med sammetstyg och började fästa tråden som jag för övrigt fick ha tredubbelt av då jag inte kunde vänta tills nästa dag och köpa en starkare tråd och sy fast knapparna. På knapparna limmade jag fast sammetstyg för att få det enhetligt. Ett tips är att inte överdriva med hobbylimmet och vänta tills nästa dag då det blev rätt svårt att få igenom nålen. Gick bra om man använda den grövsta nålen och en tång, men det var ju inte det roligaste jag gjort. Sen när alla knappar var på plats var det bara att häfta på allt tyg och bära upp och känna sig nöjd. 

Nästa gång ska jag vara mer seriös. Tyg på båda sidor och inga skruvar som sticker ut och förstör bänkskivor och sånt. Kanske spika fast nitar istället. Får fundera på det. Detta var ett lagom projekt. Pilligt, men kul.




ha de fint

torsdag 8 februari 2018

ATT VERKLIGEN SE FRAM EMOT

















Jag har ju bestämt mig för att inte längta. Inte längta alls. Inte ens till sommaren eller till nästa vecka eller till helgen. Fast jag kan säga att jag ser fram emot. Och jag ser verkligen fram emot sommarskor. Dessa är typ dom sötaste jag ägt. Dom är inte så fina nu kan jag säga. Fick väl vara med på en sommarfest eller två, men det är så det ska vara. 



















Att blicka ut över Vättern en sommarkväll är ju heller inte så dåligt. Jag gillar ju den där stranden väldigt mycket. Den är lång och folk sitter inte på varandra så man känner sig instängd och uttittad. Och bikinin är mitt bästa köp. Och jag älskar ju grönt så den får liksom alla rätt. Och den där brännan tar jag gärna just nu. Ser mer orangevit ut just nu eftersom jag blivit beroende av min bus kräm från Kicks.



















Så sommar, sol, strand. sommarklänning, solglasögon, sommarskor,  solbränna, ja det mesta som är fint börjar på s ;)) Så jag längtar inte, men jag ser verkligen jätte mycket fram emot sommar. Och torr asfalt. Och ljusa ljumna kvällar. Och mina cykelrundor. Och min trädgård. Och allt. Dock inte knott. Och heller inte fästingar. Eller spanska mördarsniglar. Ä rätt gött med vinter ändå. 











ha de fint

DET HÄNDER MYCKET I FEBRUARI






Sitter här och småfryser och vill inte gå ut alls, men jag måste till stallet. Sen ska jag till mor och kika på farmen och sen så hem och lägga sig sen är det freeeeeedag. Fy så skönt. Det har varit en kall, men fin vecka. Jag har inte gjort så mycket, men har iallafall gjort klart sänggaveln till lillebror så jag är nöjd. Två av tre barn har varit sjuka och hostar som galningar och jag känner att det är rätt fint med helg snart. Denna månaden är det några saker inbokade som jag ser fram emot väldigt mycket.




*18 februari åker jag och lillebror och kollar på Marcus & Martinius i Saab Arena. Jag kan ju en låt och den har en förmåga att stanna i huvudet hur länge som helst.

*22 februari drar jag och Myran till Göteborg och går på Gothenburg Horse show och sover på Pigalle vilket betyder att jag får hotellfrukost. Så gott och lyxigt.

*23 februari så är det Minnenas med min bff och jag ska försöka att komma i min klänning. Wish me luck.  




Nu ska jag bara försöka att hitta på något en halvtrött tonåring kan tänkas vilja göra. Egentid med barnen tycker jag är jätteviktigt och man får en bra möjlighet att prata.. ostört. Ibland är det så att alla vill prata lite för mycket och då måste man ju vänta på sin tur. det kan vara väldigt jobbigt ibland. 


Nä nu ska jag peppa upp och åka iväg








söndag 4 februari 2018

NÅGON GILLAR ANNORLUNDA SMAKER & DAGENS LÖRDAG










Igår vaknade myran upp med magsjuka och hosta. Det var bara att börja att torka och tvätta. Eller om jag ska vara ärlig och detta tar emot lite, men ärlighet varar ju längst sägs det så jag ska säga sanningen. Sanningen i det här fallet är lite over the top så är man lite känslig så bör man inte fortsätta läsa. 

Jag gick nämligen ner till tvättmaskinen för att skölja av och slänga in filtar och annat som fått spya på sig och så när jag kom upp igen så var resterande av den hög med spyor borta. Om jag hade varit som resten av denna familjen som tror på trollkonster så hade jag inte funderat vidare, men eftersom jag vet att tallrikar och sådant inte magiskt trollas bort från diskbänken och in i diskmaskin eller att jackor hokus hängs upp på sina galgar så förstod jag ju att något extremt mindre mysigt hade inträffat. Och så såg jag ju henne stå där sen och slicka och riktigt få in varje liten snaskig bit av denna magkompott. Så ja, hon åt upp den. Vill inte nämna några namn, men hon har fyra ben och är svart med bruna fläckar och cirkus 50 cm hög. Men jag bara tackade ödmjukast och var nöjd för då slapp jag ju hiva bort det. Nu var det bara att spruta på medel och gnugga. 


Sen drog jag och hundarna till stallet och väntade in hovslagaren. När han var klar så släppte vi ut hästarna och begav oss ut i snöyran. Maja drabbades som hon så ofta gör nuförtiden av tillfällig dövhet. Skogen lockade med spår så hon stack. Jag drabbades av dåligt samvete så jag och Smilla drog efter. Efter ett tag fick jag nog och det där dåliga samvetet försvann fort och byttes mot mindre trevliga saker. Så vi, jag, gav upp och skulle komma tillbaka till vägen vilket gick, men definitivt inte där jag var bergsäker på att vi skulle komma ut så man kan lungt säga att det är lätt att gå vilse i skogen. Väl ute på vägen såg vi ett spår som ledde mot stallet och jag blev faktiskt chockad över att hon lyckats hitta tillbaka, Får väl ta tillbaka att jag kallade henne både dum och döv. Så när vi kom till bilen stod hon där. Bara att sucka och åka hem. 


Har iallafall målat om Myrans rum nu. Bilderna är på hennes rum innan med den härliga färgen och Morris tapeten som hon hatade. Jag älskade det, men jag ska inte tjata mer om det. Har kanske försökt övertala henne mer än en gång vilket alltid resulterade i ett nej. Människan har ingen bra smak. Typ, nästan ingen bra smak. Typ, blev rätt bra med nya färgen. Typ, jag gillar den nya färgen så mycket. Typ, hon hade väl rätt då. Typ, jag kommer aldrig erkänna det. Sent igår kväll monterade jag ihop skrivbordet och nu ska sängen in. Det här är så kul så nu slutar jag skriva, men jag antar att ni tröttnade på att läsa för längesen så.



ha de fint 

onsdag 31 januari 2018

STORYTEL JANUARI MÅNAD




Mina senaste lyssnade ljudböcker på Storytel. 




Denna boken är andra delen av tre i Oxentrilogin av Jens Henrik Jensen. Uppläsare är Stefan Sauk och han gör det lysande som vanligt. Denna var spännande från början till slut, men den första boken "De hängda hundarna" var seg som tusan. Tog typ exakt nio timmar in i boken innan jag var riktigt fast, men då var den så spännande så den är värd att lyssna på. Ibland får man bara inte ge upp. 

Böckerna handlar om krigsveteranen Niels Oxen som lever ett kanske inte helt underbart liv då han han ständigt plågas av sina tidigare militära uppdrag både i vaket och sovande tillstånd. Av en slump hamnar han mitt i ett morddrama och anklagas själv för att vara mördaren. Så här måste han visa att han är oskyldig och samtidigt samarbeta med säkerhetspolisen för att finna den/dem som är skyldiga. 






Malin på Granlunda har jag ju skrivit om tidigare och just nu väntar jag intensivt på bok nummer 18 som kommer ut på fredag. Bok nummer 16 och 17 slutade så spännande så jag känner liksom att jag blir galen om jag inte får lyssna klart på fortsättningen. 

Den handlar ju om en kvinna som lever på Granlunda gård och livet omkring henne. Människor och öden. Egentligen inget speciellt, men så så fängslande. Har du inte lyssnat på någon av dom så säger jag bara grattis.  




Behöver man egentligen presentera och förklara något om en bok från Dag Öhrlund? Helt jäkla magisk är serien om Ewert Truut och Stefan Sauk som uppläsare är lika magisk där. Ingen kan som han få mig att sitta på nålar eller skratta åt lagom dryga kommentarer. Älskar allt. En tiopoängare definitivt.

Det är en kriminalroman och boken är som en kriminalbok är fast magisk som jag nämnde innan. Detta är bok nummer fyra i serien om Truut. Just denna handlar om prostitution, människohandel och barnarov. Alltid aktuella och gripande ämnen som bör tas upp och synliggöras. Så lyssna på alla. Ni kommer aldrig ångra er. Jag lovar.




Karin Wahlbergs bok Än finns det hopp utspelar sig året 1953 när polioepidemin härjade i Sverige och man följer flera olika människors liv och livsöden knutna till lasarettet i Ekstad. Lyssnade på denna när jag monterade garderoberna i sovrummet och jag fann den intressant och spännande fast liksom inte "bita på naglarna" spännande, men definitivt värt att lyssna på. Anna-Maria Käll som uppläsare är alltid sympatisk och bra att lyssna på. 





Nu ska jag rama in lite affischer och ta hand om tvätten så ja, plikten kallar så att säga.





kram



tisdag 30 januari 2018

ÄNTLIGEN MIN YES







Skänken/byrån/möbeln eller vad man nu kallar det blev äntligen min. Så nöjd. Den var väl inte precis superlätt att bära upp i trappan vilket man ser på en dörr där då vi tydligen repat den. Storebror fick hjälpa mig och vi fick liksom trixa lite och så åkte dom där förbannade dörrarna upp hela tiden och vi blev väl lite frustrerade, men vi höll ändå modet uppe. Så nu är det överstökat med byrå bytande och så.

Så nu börjar vi med bytande av säng istället. Lillebror ska äntligen få en stor säng, som han längtar. Hans säng har fortfarande varit på småbarnslängden, typ 1,40 så det blir liksom lite trångt med en liten lillebror och en stor Smilla samtidigt. Nu är sängen bytt och det fattas bara en sänggavel som jag beställt nytt tyg till. Kan bli bra, kan bli dåligt. Jag ser framemot nu iallafall.



Ha de fint