Klockan börjar närma sig midnatt denna fredagskväll. Jag har tusen idéer och imorgon ska jag på en utflykt. Känner på mig att det kommer vara precis det jag behöver. Att träffa en fin fin vän och fylla på hjärnbalken med ännu mer galna idéer. Eller skulle jag behöva att ta bort allt det där som surrar och pockar på uppmärksamhet. Men nej, allt måste få vara crazy däruppe så man känner att man lever. Att blodet börjar komma ut i venerna igen. Att den där galna människan som kan sitta och rita om ett rum tusen gånger kommer tillbaks. Hon som lever för det. Hon som har kommit tillbaks. När just hon är tillbaks landar saker och ting igen. Konstigt? Hell ya, men är inte livet konstigt? Mitt är då det. Fast så är ju hela jag lite halv strange. Skit i det nu utan nu koncentrerar vi oss på inredning, renovering, make over och allt det där. I´m back in the game och tackar jesus ödmjukast för det.
Jag har fyndat världens finaste soffgrupp och är typ kär och galen. Så kär och galen att jag hör den där låten som Lotta Engberg hade som intro i sitt program som också hette "Kär och Galen" hela tiden när jag tänker på den där soffgruppen alltså. Ni som levt ett tag kommer nog allt ihåg det där programmet. Jag gör det. Gör det alltför väl. Påminn mig att det är ett minne som jag mest troligtvis kan radera eftersom jag inte har någon nytta utav det förutom att svamla om det härinne. Så nu tar jag min materialkärlek och inredningshysteri och beger mig mot sängen.
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar