När man inte är på topp så är man inte på topp. Rätt enkel ekvation, eller hur? Men när man inte är på topp så ska man tydligen verkligen få känna att man inte är på topp. När en olycka sällan går ensam sägs det. Lite så är det här. Jag, alltså jag innerkroppsmässigt (finns det ett sådant ord?) är full av energi, men så vill någon här att jag ska ha förkylning och annat småkrafs som ska stoppa mig, men jag kan ju liksom inte vara still även fast jag vet att jag ska. Jag har bara för mycket som måste få bli klart. Roliga saker. Och det är ju den här energin jag väntat på. Så jag och sjuk passar alls inte bra nu. Jag kommer ändå inte lyssna på signalerna. Men det här om mig är en småsak i det stora hela. Just nu är det så mycket annat. Viktiga saker. Saker jag egentligen vill gräva ner och aldrig tänka på. Men nu är dom här och jag måste inse att den där strutsmetoden inte funkar för alltid. Så i eftermiddag ska jag stålsätta mig och hoppas på det bästa.
kram
Strutsmetoden brukar sällan fungera tyvärr, till slut kommer allt upp igen vare sig man vill eller inte! Tråkigt men sant..
SvaraRaderaKrya på dig.